Nu är vi på spåret igen
Heej,
Ett inlägg om hur det gick igår med silikon bettet kommer upp imorgon hade jag tänkt. Idag har jag nämligen vart på pay&jump och känner verkligen att jag vill berätta ordentligt om detta:)
Idag fick endast Dina förlja med och tanken med det hela var att vi skulle få lite flyt på bortapaln. Jag började alltså med en 1m klass och det gick superbra! Ibland kommer vi ju lite nära och ibland lite stor men hon tog alla lägen med min hjälp. Provade att hoppa på flippanbettet och det kändes bra trots att hon var lite stark. Har för tillfället lånat ett av en kompis men planerar att köpa ett eget lite större så får vi se hur det blir:)
Mellan klasserna var det gansak tajt med tid då det inte var så många starter vilket gjorde att vi aldrig han lasta in Dina emellan. Funderade på att byta bett då hon var ganska stark men bestämde mig för att inte göra det för att slippa stress. Red alltså även 110 på flippan. På framridningen gick det jättebra, hon hoppade fint och vi hade bra flyt.
Sedan kom vi in på banan (första utomhus tävlingen för i år) och det blev lite rally haha. Det gick fortare och fortare. Vi fick ett stop på ett relatert avstånd då jag inte var hundra procent fokucerad och fick inte till en bra anridning. Stopet var alltså framförallt mitt eget fel. Efter det får vi två ned då det går en aning för fort. Hade en halv bra känsla och var långt ifrån nöjd med min egen prestation. Dina gör ju bara det hon ska.
Jag bestämde därför med mammas hjälp att vi skulle göra en omstart. Denna gången fixade vi ett bettbyte till ett gummi pelham. Hoppade endast fram två språng på lilla inne på framhoppnignen för att känna hur hon kändes och jag hade mycket mer kontroll. Kom in på banan och första språnget var superfint. Språng två, stop. Även denna gången var det mitt fel. Jag höll dels för mycket i innertygeln och gav henne då inte tillräckligt med utrymme för att kunna hoppa och sedan kom vi lite fel och jag hjälpte inte Dina på något sätt.
Därefter startade jag om men vi blev som ett annat ekipage. Jag blev helt lugn och vi kom in i värsta flytet. Jag höll ihop henne i kurvorna och slapp då panikbromsa framför sprången. Ja okej det gick lite fort och vi fick ett ned men vad fan spelar det för roll. Inte ett enda litet stop! Nu känns det verkligen som att vi är på banan igen, att jag grävt upp mig ur min lilla grop och börjat rida så som jag ska igen:)
Kram:*
/Hanna
Verkligen fartfyllt, gränsen till stressigt emellan klasserna.
Ha en fantastisk dag