HannasFokus.blogg.se

 

I torsdags så vet- checkade vi hästarna och det visade sig att Dina fått en så kallad "landningsmäll". Hade lite ont i ett knä vilket också visade att hon inte haft ont länge. Hade hon haft ont länge hade hon även fått ont i andra knät sa vetrinären. Så det kändes skönt att veta att veterinären var ute så tidigt. 

 

Det betyder också att vi inte alls varit i någon grop. Det som är svårt med just knäna är att de får samma belastning varje gång hästen landar och de kan då inte heller avlasta på samma sätt som de kan göra med till exempel kotorna. Så det är klart att hon inte vill hoppa om det gör ont när hon landar. 

 

Det låter hemskt men helt ärligt var det lite av en utandning då jag aldrig skyller på hästen när det kommer till ridning. Alla dessa negativa tankar om sig själv som inte borde finns i huvudet överhuvudtaget ligger och gnager hos mig. "Varför gör jag alltid sådär?" eller "men seriöst nu måste jag skärpa mig!" "rider jag verkligen så dåligt?" 

 

Jag trodde desutom att det skulle ta tid att lösa allt det här men nu känns det verkligen inte så längre. Så fort hon är bra kommer vi förhoppningsvis sväva fram över hindren precis som vi gjort tidigare i år. 

 

Samtidigt håller jag också andan. Det är klart att man vill att hästen ska må bra och vara frisk. Men nu vet vi ju vad det var som gjorde att hon inte gärna ville hoppa (men gjorde det ändå för det mesta. En riktig fighter är vad hon är) och vi kan nu se till att hon blir frisk och kry så fort som möjligt. Lilla hjärtat!